'J

Det är så svårt att veta vad man ska göra eller säga. Det finns inte ord för hur jag känner just nu. Att du inte finns här längre att du inte fick vara med när jag fyller 15. Allting är så svart, jag står inte ut med tanken att inte höra din röst mer. Att jag aldrig kommer att få se ditt leende, ett tomrum finns nu inom mig. Jag kan inte fatta vad som hänt och jag träffade dig sist i lördags och då mådde du bra. Du är som bortblåst med vinden, och du hann aldrig leva klart ditt liv.. Varför ska man leva när man ändå ska dö? Det är frågan, ingenting blir sig likt, och jag vill bara att du ska veta att du betydde så mycket för mig även om jag aldrig riktigt sa det. Jag saknar dig så, och jag kommer alltid att älska dig. Vila i frid morfar..