-

Anledningen till att jag skriver detta? Jag vet inte riktigt, är lika tom på ord som i måndags. Jag orkar ingenting, men jag ler och lever för att folk inte ska se hur svag jag är utan dig, hur mycket det här faktiskt påverkar mig. Det gör så ont i hjärtat, jag älskar dig och tro mig när jag säger det. Aldrig har jag känt såhär förut, du har verkligen visat mig vad kärlek är, även om det bara blev 3 månader så.. Är det svårt att inse, saknaden skaver inom mig, jag vill inte ha någon annan än dig, det är så det är. Vet inte om jag kan gråta längre, tårarna är liksom slut, vet inte vad jag ska ta mig till, eller göra utan dig. Många gånger har jag sagt att jag inte kan leva utan någon, men ett liv utan dig? Hur ska det bli, hur ska jag bli hel igen? Ingen har fått mig må så bra som du, alla minnen och det som vi delat, hela sommaren ut. När vi bara legat och kollat varandra i ögonen, jag hade kunnat stanna tiden för att få tillbringa all tid i världen med dig. Om du bara visste hur lycklig du gjort mig, att jag den tjejen som inte skulle falla för någon igen gjorde det? För dig, det kan vara det bästa som har hänt mig. Även om saker och ting är helt fel nu, för första gången så kände jag känslan att jag skulle kunnat stanna föralltid, bara jag fick vara tillsammans med dig, du har gett mig allt och så fruktansvärt mycket mer. Jag vet inte om jag varit tillräckligt tacksam över det, nu i efterhand. Även om det som du sa, varit struligt mellan oss i slutet så ja.. Jag önskar att vi kunde ge det en chans igen, hur svårt det än är, och det är upp till dig såklart. Även om det antagligen inte kommer hända så vill jag på något sätt hoppas på det. Jag klarar inte av att förlora dig, du har varit min bästavän, andra halva, mitt allt. Jag har vetat att jag alltid kunnat vända mig till dig, den tomheten, att inte få känna dina trygga armar runt mig längre, går inte ens och beskriva hur det känns.. Jag är så förvirrad, förstår fortfarande ingenting, jag vill inte tro att det är sant.. Önskar att jag kunde vakna upp ur drömmen


En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
Jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
Men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt såkallade rum
Vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0