'J

Varför ska det vara så komplicerat? Mellan dig och mig, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ibland känns det som att jag inte duger, för att du har massa andra runt omkring dig. Jag saknar dig, även fast vi snackar rätt mycket, och ja.. Jag trodde bara inte det här, jag vill ha dig. Men ändå inte, förhållanden är inte min grej. Dessutom förrvirrar jag dig och mig själv. Det här gör mig sinnessjukt galen, och jag vill antagligen inte erkänna för mig själv hur mycket jag fortfarande tycker om dig. Jag klarar mig inte utan att veta att du mår bra liksom, jag älskar dig och vill absolut inte förlora dig.

Jag känner mig sviken, och jag har ingen om varför, du har inte gjort något. Men vi har glidit, det spelar ingen roll vad du säger. Det är sant, vilket inte skulle hända. Jag hatar det, jag är lycklig med dig liksom. Du gör mig glad, och jag vet att du finns där hela tiden men det är inte som förut. Jag behöver dig, vilket jag antagligen inte alltid visar. Men mina känslor förvirrar mig något enormt, allt blir knas pågrund av det..